St. Peterskyrkan i Rom (Foto: Per Strömberg)

Det är få människor som inte förundras när de står inför St. Peterskyrkan i Rom, Santa Maria del Fiore i Florens, San Salute i Venedig eller tittar ned på de välbevarade ruinerna efter Herculaneum i utkanten av Neapel. Arkitekter så som Brunelleschi, Maderno, Michelangelo, Bernini, Borromini och Renzo Piano har alla medverkat till att forma Italien.

Italien är en guldgruva för den arkitekturintresserade. Varje stad präglas av en eller flera epoker. Navet är Rom, den eviga staden, som sedan 700-talet f.Kr varit befolkad och som kom under romartiden att bli världens första miljonstad. Ingen annan huvudstad i världen kan erbjuda samma utbud av antika, medeltida, renässans, manierism, barock och rokoko arkitektur. På en och samma gata kan det antika samsas med det barocka och det samtida. Rom har inte varit helt förskonad från omdaningar men har inte på långa vägar fått gå igenom samma hårda behandling som andra europeiska huvudstäder. Resultatet blir att man fortfarande kan vandra genom medeltida gränder mitt i en pulserande metropol. Nackdelen är ett konstant trafikkaos orsakat av en bilkultur som inte alls är anpassad till trånga kullerstensgator. Rom är ingen museistad utan de flesta av palatsen i centrum inrymmer olika kommunala, juridiska och politiska organ.

En byggnad kan bestå av ett flertal olika byggnadsstilar vilket försvårar dateringar. Under medeltiden och framåt var det exempelvis vanligt att använda sig av antika marmorplattor och kolonner (spolier) som togs från närliggande ruiner. Fontänerna utanför Palazzo Farnese var ursprungligen kar från Caracallas termer. Det var även populärt att mura in romerska inskriptionsplattor i väggarna vilket man kan se bland annat på Villa Medicis fasad. Kyrkorna har under århundradena byggts om vilket har lett till att exempelvis en kyrka kan ha en romansk fasad men en barock interiör. Santa Maria degli Angeli utgör en del av de antika Diocletianus termer men blev till en kyrka med Michelangelo som arkitekt.

Marcellusteatern (Foto: Per Strömberg)

Den romerska arkitekturen har sina rötter i den grekiska och etruskiska arkitekturen. Den kunskap vi har idag om den antika byggnadskonsten kommer från de traktat som arkitekten och arkitekturteoretikern Marcus Vitruvius skrev år 25 f.Kr. åt kejsar Augustus. Vitruvius strukturerade upp framförallt den grekiska byggnadskonsten och visade på hur den borde appliceras på den romerska. Vitruvius skrifter kom att bli en viktig inspirationskälla för arkitekteter som Palladio men är även idag högaktuella.

Varje stad i Italien har sin unika arkitektoniska karaktär påverkad av olika influenser. På Sicilien finns det både spår av normandisk, morisk och grekisk arkitektur, i Florens dominerar renässansarkitekturen medan Ravenna är präglad av det bysantinska. I Milano har samtiden fått utrymme medan Perugia bär på spår av det etruskiska. Italien är kort sagt outtömlig på monument och historiska byggnader. Städernas piazzor fungerar som vardagsrum där man träffas och umgås långt in på nätterna när de flesta turister har gått och lagt sig. Kunskapen om den egna staden är en självklarhet och man delar gärna med sig av denna till besökare.

Arkitekturteori är komplicerat men när man väl skaffat sig en överblick över ämnet blir byggnader och gator mycket mer innehållsrika. Plötsligt kan man börja se varifrån olika detaljer på fasaderna i sin hemstad kommer ifrån och vad de symboliserar. Vi vill erbjuda våra kursdeltagare en möjlighet att tolka byggnadsfasader och placera dem i tiden. Efter kursen skall du kunna vandra genom din hemstad och se att det du ser kan härledas tillbaka till bland annat antikens Rom.

Konsthistoriska kurser

Colosseum (Foto: Gustav Beijer)